Ungefär så känner jag, jag är hemma men inte hemma.. Skönt såklart att äntligen vara hemma i vardagen igen men jag har inte riktigt landat. Vet inte vart jag ska börja och hur jag ska kunna ordna upp mina tankar och känslor som är i ett strort kaos.. Något klokare??

Nä, dock vet jag att jag skaffat mej vänner för livet, Jag kommer verkligen att hålla den kontakten, vänta bara:P

Jag vet också att jag är saknad och att jag saknar! Men jag är så jäkla nöjd med att jag vågade, vad jag har fått uppleva och levat!(finns det ett sånt ord?). Något jag kommer att kunna ta tillvara och ha som en jäkla bra bagage i mitt kommande yrke!! Har även fått massa ideèr och inspiration om vad jag skulle kunna tänka mej i framtiden!!

Lite hemligt fortfarande men ska fortsätta forska i detta!

Jag har ju vart hemma i två dagar nu fast det känns som 1 minut och en evighet! Onsdagen vara sista dagen på programmet också, de hade ändrat avslutningen för min skull! Så vi firade oss med diplom, t-shirt och en mugg som är inristat med namn och programmets signatur!! Härligt men sorligt!! Gruppmedlemmarna hade också gjort fina kort till mej och en liten dikt!! Tack så mycket!! Väldigt uppskattat!! Minnen för livet!!

Tror jag avslutar med det:

Minnen för livet!